Och regnet faller, löven på träden blir allt mer gula

vissa av dem har redan fallit mot sin död..

För var dag som går ju närmare är vintern,

kyligare vind smyger sig på, som ger en stickande känsla mot vår hud.

Den varma smekande känslan av kärlek är nu borta,

dofter och ljud av sommaren har bleknat och minnen

är det enda som finns kvar.. Minnen som jag minns

som igår.. Minnen bara ett ögonblick bort..

Ett mörker av total tystnad lurar bakom min rygg,

för varje andetag jag tar så känner jag mig mindre trygg.

Jag tänder ett ljus i min vardag, så jag slipper känna ensamhet.

Tankar om rätt o fel, glädje o sorg.. Kärlek men ej hat,

räddar mig och min mänsklighet, mörkret är snart borta..

Det vilar ej här i evighet..